Letra Flunitrazepam Timbuktu

Flunitrazepam

Jag föddes liten och blå, precis som en människa
Jag skapades av, ett team av de främsta
hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz
som hellre tjäna en slant, än gjorde nått åt AIDS
Min uppgiften löd, du ska få folk å sova

om man tar dig ska det känns som om man fått en gåva
Så de packade ner mig, och alla mina bröder,
och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut så hamna vi på, en hylla på ett sjukhus
Varningen sa blanda oss och du får ett sjukt rus,
men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl,
hon slets ihjäl kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
Både stress och oro som höll henne vaken,
hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken
Och doktorn sa är det svårt, ja då tar du två
så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp

Dom kallar mig en sövare
Dom kallar mig bedövare
Och säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är

Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, (öh) inget vänligt prat
Han var dum han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng, och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla, växte till hat
Rektorn tog näven i bordet och sa kom ej tillbaks
Rektorn ringde hem till Jens mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamma behöver nu äta två av mina blå bröder
För att få det gå över hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet, med Rohypnollådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den (ey yo)

Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försökar å fatta men får rätt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad
Känner sig helt förtappad han plockar fram en kniv
och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv

De kallar mig en sövare
De kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är

Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som e bra, om de e mig som du vill ha
(Va fan)